onsdag 17 december 2014

*

drömde jag plockade ur tänder
kände en mun som inte visste hur det kändes
om nytt och starkt fanns under
eller om det blivit sent
att av dig bli mindre rädd mera varm
att av dig bli mindre rädd mera varm

lyfta/landa

I bild. Ur bild.
Från gå. Till gå.

Motstå, stöttålig. Lovsjungen brand.
Undanröjd, erfaren. Känd.
Avsöndrad litervis.
Framställd, mottagen.
Omfattad, innesluten.
Tillvänjd, bortskämd.
Kringskuren sötma.
Medgiven, rumsbunden.
Läka, samla, bättra.
Skydda, fästa, fastna.
Tillgå, frångå. Framstå, kvarstå.
I bild, ur bild.

tisdag 10 april 2012

*

till tonerna

av den mest misslyckade välviljan
har väl människor lagat spöken
och egna, hårdnande knutar.

en gröt av personer
skrämda från vettet
all fortsättning
vore otrolig.

för snart sagt allt
vi söker fixera
förblir oklart

& vilka är de
som lindar upp en trotsig bön
och myser bra
i svarslöshetens påstådda kval

till tonerna

torsdag 16 februari 2012

fredag 24 juni 2011

*

skyldiga kommer aldrig att förstå vad det är
som de så länge har letat efter.
skyldiga bär fram oerhörda cirklar
& ur dem springer evighetens samlade ljud.
det pågår just nu,
en tid av förlossning & avslut
slag & slag & slag
trängs i oerhörda cirklar.
skyldiga blinkar fram simpla taktslag
deras ögonlock sjunger i kanon

torsdag 5 maj 2011

*

många kan leva av dig,
& enkla ansikten
välkomnar ett sådant våld.
de av oss som
inte vill någonting; vill ändå
sjunka ner
i tunn vattenfärg.

många kan leva av dig.
du får vara en glipa
av blågrå, snabb himmel.
enkla ansikten länkar samman stoftet
& reser solida rum.
enkla ansikten, instinktivt besvikna
lever av dig.
välkomnar ett sådant våld

torsdag 27 januari 2011

*

du vill visa upp två mjuka tandrader
& massera bort samtidens neuros

du bäddar för långa, kanderade skelett
& vrider igång en rostpräglad Marquis de Sade i mig

du plåstrar köpcentrats svängdörrar med hård olja
& lämnar eget sav i pölar, lämnar eget sav

du kan häva ur dig ett sanningsenligt mörker
& vältra dig bland svala slutdestinationer

du vrider igång en rostpräglad Marquis de Sade i mig
& lämnar eget sav i pölar, lämnar eget sav

du vill visa upp två mjuka tandrader
& massera bort samtidens neuros

du murar in tomhet där tomhet saknas
& trevar efter dina egna händer

onsdag 29 december 2010

*

jag vill hitta dig i ett nytt fotografi
jag vill smälta ned dina former, så som jag minns dem
jag blandar allt ljus & delar sedan ut dig på nytt
så att vem som helst blir din person i gult och grått gelatin
så att vem som helst får känna sig lika speciell (på en vägg)

helt enkelt för att hundra stilla år
inte skulle göra din intensiva närvaro mindre påtaglig
men också för att jag ännu inte har sett dig hända

jag vill upptäcka dig i ett nytt fotografi
jag är verkligen trött på halvslutna frigolitögon
& jag tror att jag måste dela ut dig på nytt

tisdag 19 oktober 2010

*

för också jag ska stå vid blankspolade gator
utan att ropa hem något
och inte heller utreda vad som finns
mer än kväljningarna då förstås

allt det där ljuset

måndag 7 juni 2010

*

fyra döda ben från pojken & flickan:
de glömmer att smälta för varandra

& flera av oss
ger bort förvirrade salivdrömmar
nerför salta,
nerför ovanligt hala revben

flera av oss tycker att just det
räcker för att lämna marken
& vi blir till hysteriskt blixtrande smajl,
angeläget upptagna
av att peta in nackskott
där det behövs.

flera av oss
välsignar dagsljuset
för en chans att komma över några
sönderkopierade minnen
av salta,
ovanligt hala revben.

lågt tickande från hjärnor
& ett ursinnigt flimmer vid det nersölade karet,
där hon provar sin person.

två döda ben & vitmålad plåt,
hon trycker fingrarna mot pannan & läser:

"ditt liv är en uttorkad muskel,
vars ensamhet debiteras per kvartal"

& låter post it-lappen sitta kvar
som en nödvändig bomb över handleden.

men hon känner
sitt övergivna blod pulsera
som om
det ännu inte blivit
sant
(att hon lämnat det)

onsdag 31 mars 2010

vilande kropp

jag har vänt helt om
och ser din kropp,
när du själv inte ser någonting alls

kläderna rinner lugnt
ner mot golvet
och jag vet inte om du andas

armar, ben
slängda över den bortvridna divanen.
väggarna drar sig utåt

jag ser din kropp
som bara är form
utan öppning,
inte ens en vattnig blick

och jag kan fotografera din
vilande kropp
men du måste
välja de fullkomliga ögonblicken,
en ganska vacker värld,
och det varma ansiktet

söndag 21 februari 2010

RUE THE WHIRL

kan vara magnetism

ännu mer vilsna, Han
trummar upp armvecket
slår med 2 fingrar

världen är färg.
över en vasst markerad springa.
att se sig själv dansa utanför.

kan vara magnetism
som trycker oss
kan vara magnetism som trycker oss

söndag 14 februari 2010

de var bara
två likasinnade
i en tyst lokal

skapade tinnitus
i en tyst lokal

tog fram griffeltavlor
skrev sömniga frågor,
skrev självklara svar

de var bara
två likasinnade
i en tyst lokal

vaknade oförändrade

höll sig fast
och smekte in
tydliga Kräkningar

söndag 17 januari 2010

*

jag har gjort en svart
svart sten i mej
jag är en hora som helt enkelt
inte vill att du
respekterar några gränser
jag har gjort en svart
svart sten i mej

fredag 15 januari 2010

fartyg

det finns ett gällt ljud här under bordet
som inte lämnar oss på hela natten

olika sällskap drar ut på däck
de skuffas runt i ljusa t-shirts
och kysser filtren

de känner att världen tagit ifrån dem
möjligheten
att älska sånt som lever.
men det gör varken till eller från

ett gällt ljud under bordet
som inte lämnar oss, vi sitter kvar här

sällskapet klampar sina turer
huttrar och kysser filtren

måndag 11 januari 2010

schema

en man läppjade mitt glas
försökte återberätta allt han läst om Frankrike
han lät mig bestämma över sin flickvän
hon kunde inte tala. men skar i deras täcken med rakblad
straffade all förändring
en man frågade vad jag gör av mitt svåra hat
han skrattade tyglat
och läppjade mitt glas
jag körde runt i hans gråa skåpbil
och fick höra lögnerna från l'équerre
hans flickvän seglade över mig
stötte och klämde koncentrerat sina charader
då var hon mitt kalejdoskop igen

tisdag 22 december 2009

sydamerikanska mord

det finns en annan

han har fyra hjul
han oroar sej för sitt liv

jag brinner
det finns en annan

universum är en deg
& självklart, allting räknas

malande överläggningar tomgångskickar ett böljande
streck av frostbitna offer & soliga ögon med tungt
attackerande pupiller

man letar efter fängelsets glasrutor
man vill skruvas ner i ljummet golv,
beroende av att bli motarbetad
man vill ha dej som

sydamerikanska mord

det fanns utspillda tecken i flaskorna
jag rispade mina ansikten

du var en bassäng marmor & vasst siden när du skrev till dem
som kom ihåg dej
skrev till svårt besvikna vänner & de var alla säkra på att
slagen tagit, & halvvägs under tavlans hud våldtas själen,
det bästa är fantastiskt

onsdag 9 december 2009

åklagaren byter skjorta när han drabbas av tunnelseende
åklagaren kan skönja brännmärkta personer, de står jävligt
samlade med dragna bröstkorgar och kastar hårda bilder denna
lavinartade morgon
han är förtegen, han släpar sig framåt. han är mycket
farlig i sitt vardagsrum med sina runda, släta stenar
fyller hål. fyller hål
jublet kring ockraren. importerat elfenben. kokain. blanksvart
smoking
som spegelglas. femtiotalstuber, eller vad du vill
flottig röst sätter rivmärken i barken som är ställets
popmusik och engångsblickar
åklagaren vill helst reda ut sina mardrömmar om hud
just nu ensam mjukhet
den dåsiga bussens futuristiskt dekorerade sitsklädnad
han stryker pressvecken makligt genom den utvalda porrjackans
kalla snicksnack
detta är skärselden. kom ihåg laborerandet - vi offrade allt
för nåt vi glömt
men åklagarens snille tickar. han vispar bort det röda efter
hattbrättet
och fladdrar dödsföraktande med ytterrocken
han stänger luften mellan händerna
ber sin gud
och telefonsignalerna låter vänta på sig

fredag 4 december 2009

slicka dessa persienner modigt nittiotal
att inte göra anspråk. att låtsas fram bruset av vågor
linoleumgolv. potatismos. expedition robinson hackar sönder
kvällen
det är jultider och ett lidelsefullt rus och
varma mjuka långa armar med ådror förgrenade i ett spräckligt
mönster
det är en förmiddag på postkontoret
utmärkt sömnigt slicka dessa persienner modigt nittiotal
väggarna försvarar sig
samma plastklocka tickar på i köket
brun stämning. vad ska man ta sig till den här kalla ljusa veckan
slicka dessa persienner uppsluppet
och riv lösa sår. lura dina vänner. göm dig.
sluta multna - det finns gott om sjukhus i kvarteren
om du kollar ser du en radiosändare i deras snöpenetrerande
efterhängsna tygskor
paradiset - en sal med bjudna pressblixtar
ett upplyst badkar
osigt bemedlat. min cigarett innan
varmt självmord
Stockholm, en marsmorgon sjuttioett
jag går på bio och ser det här
jag betalar bra
slicka dessa persienner modigt nittiotal
jag liksom knullar upp nallar bakom hospitalet i framtidens
gravida magar
och kysser hans namn prövande och
pratar avslappnat runt buffétallrikar
när vi räddar djuren tillsammans. i fem minuter
uppför berget och fotografera himlen (den är så nära)
gungar en dans på hinnan redo för bomberna
mördarna fortsätter ta sina körkort. men vänta
sucka slicka dessa persienner modigt nittiotal
jag har inga vänner. kuddarna blöder ur ljusa veck
och sångarna smular sina bröstvårtor på diskbänken
här luktar det kalla batterier och rinnig pizza
det finns inga dörrar att gå ut genom

torsdag 24 september 2009

1900

man tillbringade andningspauserna letandes
över samma gatulängor.
på sitt lediga slängiga vis
med luftade tygärmar
& skeptiskt sniffandes
på allehanda företagsamhet.
man hittade fram just två stråkdrag försent
nåra halvår i taget för att väcka sina
ihjälslagna tickande hjärnor &
blottlagda reservationer man letade upp
erkända platser man nötte prydligt ut sina
geletänder & galonhalsar för att iallafall
långsamt
slarva bort sitt skarpsinne.
man såg till att kultivera sej med
brasskletiga bibliotekskort.
& kommunen tryckte stencilerade
cidervärldar åt barnflockarna
& musiken blev märklig i takt med
äppelträdens förlamning &
bruno liljefors stod & fes ut snusnäsdukar
åt mörkret.
man tillverkade epidemiska tv-perioder & behagliga
lakan
&utställningsexemplar i snäva samhällen.
&generade forskare
& mediepenetrerande lobbyister. medan vi strosar igen - så jävla försiktigt
med insekter under sulorna
& plockar fram lite pengar
titta & svälj! en fåtölj
vid bohemernas centralstation
& djuren i fabriksägarnas plastkassar
gav sej iväg
sträckte sina nyfrälsta lemmar i skyn
dom skulle varna alla för gryningens
glasögonprydda telefonröster & myndiga brev.
& jazzmusiker knarkade mellan vita grinande tänder & dom frös när dom försynt strök skallarna påväghem.