fredag 4 december 2009

slicka dessa persienner modigt nittiotal
att inte göra anspråk. att låtsas fram bruset av vågor
linoleumgolv. potatismos. expedition robinson hackar sönder
kvällen
det är jultider och ett lidelsefullt rus och
varma mjuka långa armar med ådror förgrenade i ett spräckligt
mönster
det är en förmiddag på postkontoret
utmärkt sömnigt slicka dessa persienner modigt nittiotal
väggarna försvarar sig
samma plastklocka tickar på i köket
brun stämning. vad ska man ta sig till den här kalla ljusa veckan
slicka dessa persienner uppsluppet
och riv lösa sår. lura dina vänner. göm dig.
sluta multna - det finns gott om sjukhus i kvarteren
om du kollar ser du en radiosändare i deras snöpenetrerande
efterhängsna tygskor
paradiset - en sal med bjudna pressblixtar
ett upplyst badkar
osigt bemedlat. min cigarett innan
varmt självmord
Stockholm, en marsmorgon sjuttioett
jag går på bio och ser det här
jag betalar bra
slicka dessa persienner modigt nittiotal
jag liksom knullar upp nallar bakom hospitalet i framtidens
gravida magar
och kysser hans namn prövande och
pratar avslappnat runt buffétallrikar
när vi räddar djuren tillsammans. i fem minuter
uppför berget och fotografera himlen (den är så nära)
gungar en dans på hinnan redo för bomberna
mördarna fortsätter ta sina körkort. men vänta
sucka slicka dessa persienner modigt nittiotal
jag har inga vänner. kuddarna blöder ur ljusa veck
och sångarna smular sina bröstvårtor på diskbänken
här luktar det kalla batterier och rinnig pizza
det finns inga dörrar att gå ut genom

2 kommentarer:

kekke sa...

Koncentrerad massa av tid.

majakovskij sa...

sv: mm, jag känner typ att hela altet suger utom det....
& du är som vanligt mucho duktig.