söndag 21 februari 2010

RUE THE WHIRL

kan vara magnetism

ännu mer vilsna, Han
trummar upp armvecket
slår med 2 fingrar

världen är färg.
över en vasst markerad springa.
att se sig själv dansa utanför.

kan vara magnetism
som trycker oss
kan vara magnetism som trycker oss

2 kommentarer:

Konscia sa...

Ja, jag gillar verkligen sättet du skriver på. Du blir aldrig enkelspårig eller enformig. Det känns som varje dikt är helt ny & egen.
Det är jävligt bra.
Själv kan jag bli irriterad på att jag alltid använder samma stil & samma ord när jag skriver. Det kan vara jävligt störande.

U. sa...

jag tycker om folk som kan skriva på riktigt och faktiskt behärskar det på ett konstnärligt plan, och inte bara vräker ut försök till snygga ordkombinationer utan någon känsla för skiten.
I princip allt du lägger upp här är jävligt bra.

förresten undrar jag om du vill ta en fika och prata politik med mig någon gång. medan vi fortfarande båda gick på ryska tror jag att vi pratade om saken, men det var på den tiden jag var för stressad över skolan för att ha någon social kompetens/möjlighet till socialt liv att tala om.
nu är jag dekadent konstnär. men med för få personer att prata politik med, som sagt.

ps jag är inte desperat efter social kontakt, bara trött på sociala konventioner som innebär att man ska ta det lite lugnt när man återupplivar gamla bekantskaper